Vänner
Jag och älsklingen satt och pratade om gamla vänner osv för några dagar sedan, hur han saknade hur det var eftersom alla var så tighta och hade verklilgen roligt tillsammans med handbollen osv .
Då insåg jag att jag aldrig riktigt fått uppleva det där, visst jag har gått på massa sporter och skaffade mig nya vänner genom det men jag hade aldrig kvar dem när jag slutade . Vilket jag tyckte var tråkigt .
Jag har aldrig haft tillit för vänner, det var alltid att man blev sårad då de snackar skit bakom ryggen på en, som inte vill vara ens kompis längre eller som bara fryser ut en .
Jag hade en bästa vän, en "bästis", vi var verkligen bästa kompisar, vi kände varandra från dagis till 6an då hon inte ville vara min "bästis" längre då hon ville vara det med en annan . Det var då jag insåg att man inte kan lita på sina vänner allt för mycket, för mig vart det verkligen tomt och jag började hata de två .
Visst jag hade andra kompisar men de var sådana som man umgicks med i skolan bara inte utanför, så det blev så att jag var hemma på helgerna med familjen och kusinen .
Sedan började vi alla i en ny skola (då gamla skolan bara har upp till årskurs 6) då var det både nya och gamla ansikten . Jag började umgås med några tjejer och tillslut var vi ett gäng på 7 pers, visst vi hade våra stunder då vi hade roligt allihopa men för det mesta var det att om någon var sjuk eller borta så snackade man skit om den .
Tillslut fick jag nog, ville inte vara med sådana människor, jag var bättre än så . Så jag slutade umgås med dem helt och de vart skit sura på mig, fine det fick de vara men jag hade ingen aning om att de kunde sjunka så lågt .
De snackade skit om mig, startade rykten om mig som gick runt i hela skolan och de pratade och skrattade när de gick förbi mig, de mobbade mig som fan . Jag mådde skit och jag slutade gå i skolan, låtsades vara sjuk innför föräldrarna, eller så sade jag att jag gick till skolan fast jag var hemma, men tillslut fick de nog och tvingade mig till skolan för mitt eget bästa .
Men då kom det fram en tjej som gick i min klass och frågade hur det var med mig då jag var väldigt frånvarande och jag sade som det var och hon förstod mig för hon hade råkat ut för samma sak som jag med just samma person . Vi vart jätte bra kompisar väldigt länge men vi gled isär till 9an .
Men det finns en vän som jag alltid haft, vi bodde grannar i många många år och hon är även min vän idag, vilket jag är väldigt glad för . Det var hon, jag och en till tjej som hängde i några månader och så roligt hade jag inte haft på länge, det var lix skratt, killar, fyllor, ja allt .
Sedan när det var dags för gymnasiet kände jag bara att jag ville bort från allt skit, alla gamla ansikten och alla rykten och minnen ... Så jag började i ett gymansium 1 timme ifrån där jag bor, kanske inte jätte långt bort men vem orkar det? haha . Dock så gled jag ifrån mina vänner då de bodde allt för långt bort, ena i nyköping och den andra långt ut i skogan haha . Men träffade jag helt nya människor och speciellt mina tjejer och min pojkvän, vilket jag är glad för, jag ångrar verkligen inte mitt val .
Tjejerna kommer vara mina vänner livet ut och pojkvännen och jag, ja tills döden skiljer oss åt ♥
Men min Marre har jag alltid haft, vi har gick i samma klass sedan fritids till 9an, bodde grannar i många år och vi pratar ännu idag .
Det är som jag och mina tjejer, vi kan inte vara mer olika varandra men ändå så lika, vi gillar och ogillar saker, men det är det som gör oss så unika . Men det viktigaste är nog våran humor vi alla har, haha och att vi har kul med varandra!
De har fått mig att lita på vänner igen för jag vet att jag kan lita på dem och de kan lita på mig!
Jag har lärt mig mycket om vänner, tillit osv, gått igenom mycket och just därför tar jag vara på de vänner jag har nu .
Det jag ville komma fram till är att jag har haft väldigt många olika vänner men har alltid kommit ifrån dem .
Så ta vara på era vänner ni har nu, snacka inte så mycket skit om dem, de är som de är, inget de kan hjälpa .
Och sluta mobba andra, ni förstår inte hur mycket ni förstör för en annan männikas liv .
Visst att man kan snacka skit, lix vem gör inte det ibland? Men att starta rykten och ta till med personliga saker, fy fan vad lågt, usch!
Då insåg jag att jag aldrig riktigt fått uppleva det där, visst jag har gått på massa sporter och skaffade mig nya vänner genom det men jag hade aldrig kvar dem när jag slutade . Vilket jag tyckte var tråkigt .
Jag har aldrig haft tillit för vänner, det var alltid att man blev sårad då de snackar skit bakom ryggen på en, som inte vill vara ens kompis längre eller som bara fryser ut en .
Jag hade en bästa vän, en "bästis", vi var verkligen bästa kompisar, vi kände varandra från dagis till 6an då hon inte ville vara min "bästis" längre då hon ville vara det med en annan . Det var då jag insåg att man inte kan lita på sina vänner allt för mycket, för mig vart det verkligen tomt och jag började hata de två .
Visst jag hade andra kompisar men de var sådana som man umgicks med i skolan bara inte utanför, så det blev så att jag var hemma på helgerna med familjen och kusinen .
Sedan började vi alla i en ny skola (då gamla skolan bara har upp till årskurs 6) då var det både nya och gamla ansikten . Jag började umgås med några tjejer och tillslut var vi ett gäng på 7 pers, visst vi hade våra stunder då vi hade roligt allihopa men för det mesta var det att om någon var sjuk eller borta så snackade man skit om den .
Tillslut fick jag nog, ville inte vara med sådana människor, jag var bättre än så . Så jag slutade umgås med dem helt och de vart skit sura på mig, fine det fick de vara men jag hade ingen aning om att de kunde sjunka så lågt .
De snackade skit om mig, startade rykten om mig som gick runt i hela skolan och de pratade och skrattade när de gick förbi mig, de mobbade mig som fan . Jag mådde skit och jag slutade gå i skolan, låtsades vara sjuk innför föräldrarna, eller så sade jag att jag gick till skolan fast jag var hemma, men tillslut fick de nog och tvingade mig till skolan för mitt eget bästa .
Men då kom det fram en tjej som gick i min klass och frågade hur det var med mig då jag var väldigt frånvarande och jag sade som det var och hon förstod mig för hon hade råkat ut för samma sak som jag med just samma person . Vi vart jätte bra kompisar väldigt länge men vi gled isär till 9an .
Men det finns en vän som jag alltid haft, vi bodde grannar i många många år och hon är även min vän idag, vilket jag är väldigt glad för . Det var hon, jag och en till tjej som hängde i några månader och så roligt hade jag inte haft på länge, det var lix skratt, killar, fyllor, ja allt .
Sedan när det var dags för gymnasiet kände jag bara att jag ville bort från allt skit, alla gamla ansikten och alla rykten och minnen ... Så jag började i ett gymansium 1 timme ifrån där jag bor, kanske inte jätte långt bort men vem orkar det? haha . Dock så gled jag ifrån mina vänner då de bodde allt för långt bort, ena i nyköping och den andra långt ut i skogan haha . Men träffade jag helt nya människor och speciellt mina tjejer och min pojkvän, vilket jag är glad för, jag ångrar verkligen inte mitt val .
Tjejerna kommer vara mina vänner livet ut och pojkvännen och jag, ja tills döden skiljer oss åt ♥
Men min Marre har jag alltid haft, vi har gick i samma klass sedan fritids till 9an, bodde grannar i många år och vi pratar ännu idag .
Det är som jag och mina tjejer, vi kan inte vara mer olika varandra men ändå så lika, vi gillar och ogillar saker, men det är det som gör oss så unika . Men det viktigaste är nog våran humor vi alla har, haha och att vi har kul med varandra!
De har fått mig att lita på vänner igen för jag vet att jag kan lita på dem och de kan lita på mig!
Jag har lärt mig mycket om vänner, tillit osv, gått igenom mycket och just därför tar jag vara på de vänner jag har nu .
Det jag ville komma fram till är att jag har haft väldigt många olika vänner men har alltid kommit ifrån dem .
Så ta vara på era vänner ni har nu, snacka inte så mycket skit om dem, de är som de är, inget de kan hjälpa .
Och sluta mobba andra, ni förstår inte hur mycket ni förstör för en annan männikas liv .
Visst att man kan snacka skit, lix vem gör inte det ibland? Men att starta rykten och ta till med personliga saker, fy fan vad lågt, usch!
Bästa ♥
Älsklingen, som även är min bästa vän!
Tills döden skiljer oss åt ♥
Kommentarer
Trackback